3 - 6

Outtröttlig hattbärare.

Vi visste ungefär vad som väntade borta mot ett Torshälla, som på grund av pandemin inte fått spela några matcher i H3:A innan vi kom på besök.

Ändå gick vi bort oss direkt.

Vi sköt och sköt och sköt. När skottet var tagit och/eller bollen förlorats glömde vi försvarsspelet. De defensiva omställningarna. Det kändes något frustrerande att hemmalaget som sköt fem skott i första perioden, i princip alla efter kontringar, ledde med 3–1.

Vi visste dock att det var mycket tid kvar och att tiden talade för oss, men vi var tvungna att skruva på några saker. Till den andra perioden visade det sig direkt att vi inte bara hade reagerat utan även hade bestämt oss för att agera på planen. Den andra perioden vann vi med 3–0 och det kändes mer än rättvist. Hemmalaget kanske hade några fler anfall än vad siffrorna visar, men att Torshälla bara tilläts träffa målet tre gånger på de två sista perioderna tyder på att vi kan spela bra försvarsspel också. 36–8 i skott är något helt vansinnigt och det var ungefär så det såg ut under långa stunder av matchen.

All cred till spelarna som visade moral och kunde ställa om trots sena återbud och sjukdomar. Matchhatten var ganska given, även om captain gjorde tre mål – Rasmus Widén hann spela fyra matcher under veckan och tog under spelavbrott tillfället i akt att sätta sig på planen för att vila. Han var helt enkelt lite för bra för att bytas ut.

Nu välkomnar vi Katrineholm till Sporthallen på fredag, ses då!